Save it for a rainy day

Bilden lånad från Shalini Boland

Idag är en sån där dag då det inte händer så mycket, lugnt på jobbet och det regnar ute. Skulle helst sitta i en fåtölj vid brasan och läsa ut Fifty Shades of Grey, har inte många sidor kvar nu. En klart underhållande bok, men egentligen inte så mycket utav en historia. Dock väldigt mycket underhållning. Parallelläser Mons Kallentofts Den Femte Årstiden i telefonen, e-böcker är otroligt! Har läst alla hans tidigare, de är egentligen inte så bra, jag gillar inte när de döda talar, men han skriver bra, lyckas få till storyn ändå. Nu kommer Keplers nya, Sandmannen, snart ut till butikerna, eller, ja, om en månad. Eldvittnet var otroligt bra, en riktig bladvändare. Lånade ut ett gäng böcker till farmor för ett par veckor sedan och insåg att jag har flera titlar i mitt pocketbibliotek som jag inte har läst. Kan bli bra inför vintern. Fick en finfin läslampa av Rickard i julklapp förra året, så med en kopp te och min bok framför brasan så kan det bli en riktigt bra läshöst. Nu; beställa Fifty Shades Darker och Fifty Shades Freed, måste ju ta reda på hur det går för Miss Steele och Mr Grey. Undrar vem som kommer att spela deras roller på film, för jag antar att det bara är en tidsfråga...

Bokförvaring

Som den bokmal jag är har jag ett ganska stort behov av bokhyllor. Har fått med Rickard på tåget och vi har börjat planera för renoveringen av hallen. Vi tänkte att vi skulle få in lite böcker där som förvaringsutrymme. Jag samlar på pocketböcker. De är färggranna (oftast) och har samma höjd och bredd. Det passar mitt estetiska sinne. Dessutom är de suveräna att ha i handväskan. Googlade lite och hittade inspiration till bokförvaring.

Chimamanda Ngozi Adichie

En halv gul sol och Lila Hibiskus är de två av de tre böcker som getts ut på svenska av Chimamanda Ngozi Adichie. De är egentligen ganska annorlunda i jämförelse med vad jag brukar läsa, men även i jämförelse med alla deckare och livshistorier som brukar ligga på topplistorna.
Jag hade inga större förväntningar på någon av böckerna, men jag måste säga att de fångar mig. Jag dras med i karakärernas känslor och i deras rädslor. Jag vill inbilla mig att man får en inblick i hur skilda världar folk lever i i Afrika. I båda böckerna beskrivs flera delar av den sociala stegen, från de utfattiga som lever på gatan, till det absoluta toppskiktet som har råd att göra precis vad som helst. Lila Hibiskus handlar till stor del om Kambili som hyser en fruktansvärd respekt för sin far på grund av den skräck han styr sin familj med. Berättelsen handlar om Kambilis kamp att ständigt vara alla till lags, att inte göra någon besviken. Hon är bara en flicka, men det ställs höga krav på henne från faderns håll. Dessa krav ställer hon även på sig själv genom att försöka bli omtyckt och passa in hos sina kusiner och andra i sin närhet. Det är en tragisk historia och jag kände att jag inte kunde läsa mer än kortare stycken åt gången för att ta till mig historien. Det behövdes tid för tankar. Det är inte något litterärt mästerverk i mina ögon, men väl läsvärd.

En halv gul sol däremot, som jag läste först av de två, den är betydligt bättre. Läsaren får en historiegenomgång som jag tyckte var lättsam, men ändå en bra grund för att vidare förstå berättelsen. Vid första åsynen är det mest en tegelsten som handlar om en familj i Nigeria, men boken rymmer så många nyanser, så mycket liv. Jag kan inte annat än att rekommendera den!

          

Stjärnor utan svindel

En av de böckerna som berört mig är Louise Boije af Gennäs Stjärnor utan svindel. Den är på något sätt vardaglig, snarare än alldaglig och handlar om kärlek, fast en chosefri, naken kärlek. Berättelsen sätter sig på djupet och även om det var flera år sedan jag läste den så kan jag fortfarande komma att tänka på den. Är det inte härligt med böcker och historier som följer med en, även när man slagit ihop pärmarna?

Shantaram

Jag är en bokmal. Kan lika gärna erkänna det på en gång. Konsumerar pocketböcker som andra konsumerar kalsonger. Min dröm är att ha ett bibliotek och läshörna.
Fick låna Shantaram av en kollega, så nu ska det läsas. Har varit sugen på den länge, sedan jag gav svärfar den i julklapp. Nu är det dags!

I början av 1980-talet begick australiensaren Gregory David Roberts en rad väpnade rån för att bekosta sitt heroinmissbruk. Han åkte fast men lyckades rymma från ett av Australiens mest välbevakade fängelser. På falskt pass tog han sig sedan till Indien och anonymiteten i den myllrande miljonstaden Bombay.

Shantaram är Gregory David Roberts egen berättelse från de händelserika och omtumlande åren som förrymd fånge i Bombays undre värld. I ett av stadens slumområden öppnar han en sjukvårdsmottagning för att hjälpa de fattiga och nödställda. Han arbetar för maffian som pengatvättare och förfalskare av pass och han följer med en expedition till Afghanistan under ledning av maffialedaren Abdel Khader Khan för att förse mujaheddin med vapen i kampen mot ryssarna. Han kastas i indiskt fängelse och får utstå svår tortyr och svält. I den grönögda mystiska Karla möter han kärleken.

Shantaram är ett niohundra sidor långt spännande läsäventyr och en varm och innerlig kärleksförklaring till staden Bombay och dess människor. Det är en rå och hård värld Roberts beskriver, men det är en värld där kärleken, lojaliteten och vänskapen står i centrum och övervinner allt.

Författare: Gregory David Roberts